fredag 11 februari 2011

gammalt vs. nytt

När granskarna inte gillar offentlighetsprincipen kan det bara bero på kommersiella skäl, tänker jag. Apropå diskussionen mellan Mattias Jansson, kommunchef i Katrineholm och lokaltidningen Katrineholmskuriren.

Öppenhet, transparens och tydlighet är bra. Men enligt tidningens chefredaktör Krister Wistbacka, är det inte något som gäller alla. I Dagens Media säger han:
– Det är inte våra vanliga läsare som vi får kritik av, det är snarare bloggvalpar. Vi är inte rädda för öppenhet, men det ska vara öppenhet under ansvar och omdöme.
En röst från det förflutna. En redaktör som ser sina läsare som en skock får. Som ska skolas. Och gynna tidningens annonsörer. Själva anledningen till tidningsdöden på något sätt.

Mannen, vars omdöme och ansvarstagande styr vad du och jag får reda på. Lite som Mubarak, Assange och ett par hundratusen till historiska personer.

Redaktör Krister Wistbacka är inte ensam. Det finns flera gammaldags män i samma skola. Fortfarande verksamma. Kommunchef Mattias Jansson är inte heller ensam. Det finns flera människor som tror på öppenhet och transparens. Att sociala relationer är ett bra sätt att byta kunskap med varandra och utveckla saker tillsammans.

Jag är ganska övertygad om vem som vinner i slutändan.

lördag 5 februari 2011

Räkna? Prata? Gnälla?

Alltid detta mögiga tjat om att vi är så dåliga på att räkna. Nu har Svenskt Kvalitetsindex och Finansinspektionen slagit larm. Unga svenskar är så dåliga på matte att det kommer påverka deras hälsa när de blir gamlingar.

OK, men tänk vad fantastiska de kommer vara på att uttrycka sig eftersom de lär sig språk och formuleringar. Framtidens gnäll kommer hålla högsta klass. Bloggar och oändliga statusuppdateringar och twittringar vittnar om det.

Bokstäver är minst lika viktiga att kunna kontrollera som siffror.

torsdag 6 januari 2011

Gällande Veckorevyn

Jag anser att Veckorevyns Size Hero-kampanj enbart är ett cyniskt sätts för Veckorevyn att sälja fler tidningar. Alex Schulman kommenterar deras framsidekupp på ett bra vis här.

Jag minns såväl liknande kampanjer från Veckorevyns sida när jag var yngre (och faktiskt läste skiten). Jag minns att jag tänkte: "Oj, hon är nöjd med sin kropp trots att hon ser ut sådär. Så jävla weird människa". För dessa kampanjer var enbart enstaka företeelser och i regel tryckte Veckorevyn på en samma gamla ideal som alla andra. De "vanliga" människorna blev avarter.

Men så hörs det eviga argumentet lite här och varifrån: Men det är bättre att göra något, än att göra ingenting alls! Ett argument jag anser helt oanvändbart i denna kontext.

För samma logik gäller här som vid till exempel kortsiktig välgörenhet och TV-Galor liknande Världens Barn, om sådana kampanjer fungerar som alibi för att slippa ta tag i den verkliga problematiken så bidrar de enbart med att man låtsas att något görs så man med gott samvete kan fortsätta att trycka på krav och ideal på småflickor/pracka på Afrika med orättvisa handelsavtal som till exempel EPAs.

Just därför är det inte alltid bättre att göra någonting.