Katrin Zytomierska samlar in pengar och gåvor för att ge fattiga barn i Sverige en någorlunda Jul. Detta har gett upphov till en hel del åsikter och alla ba: åååh,vilka party poopers som ska hålla på och snacka om Alliansens hjärtlösa politik så fort någon vill göra något bra.
Utan att diskutera blockpolitik i detalj vill jag bara nämna att det är ganska enfaldigt att inbilla sig att alla som röstar på Alliansen skulle vara hjärtlösa svin. Jag höftar att ungefär lika många som av egoistiska skäl röstar på Alliansen röstar av egoistiska skäl på det Rödgröna blocket. Jag tror ändock att människan i allmänhet och i grund och botten är en god varelse, att de flesta röstar utifrån vad de tror är det bästa för Sverige, men jag är samtidigt helt övertygad om att Alliansens politik inte "gör tårtan större för alla" utan skapar ökade klyftor och detta ser jag som något problematiskt och något negativt utifrån ett samhällsperspektiv.
Men åter till Katrins välgörenhet. Ett fantastiskt bra initiativ på ett sätt. Hon och de som hjälper till kommer att göra många familjer glada i Jul. Det jag saknar är dock ett problematiserande av dessa familjers behov. Om vi inte frågar oss varför vissa barnfamiljer är fattiga och inte har råd att fira jul kommer vi aldrig att bli av med fattigdomen. Att ge utan att fråga sig varför dessa människor behöver ens hjälp kommer att legitimera ett samhälle där vissa har och vissa inte och de som inte har blir beroende av de rikas välvilja. Sen så hamnar vi där i ett samhälle där folk får nya drömhus på TV av en dampig programledare med alldeles för mycket hårvax och ingen undrar varför dessa familjer lever under sådana odrägliga förhållanden.
Vi medborgare har ett kontrakt med staten. I detta kontrakt ingår bland mycket annat ett statligt ansvar att leverera medborgarna vissa politiska nyttigheter.
Glöm inte det.
5 kommentarer:
På sistone har det höjts röster för att skattebefria just allmosor. Särskilt religiösa välgörenhetsorganisationer tycks propagera för det.
Det är otäckt.
Välgörenhet är betydligt mer godtycklig än den skattefinansierade socialhjälpen (också en form av välgörenhet, för all del), i det att vanlig välgörenhet kan villkoras (Tro på Jesus så får du mat!) eller gälla bara vissa gruppen (Bara adliga, med namn som börjar på A, vars hår är längre än 1dm och fullt av vax har rätt att kvittera ut från denna fond), medan skattefinansierad hjälp med nödvändighet måste sättas upp med åtminstone de formella reglerna skrivna så att alla människor värderas lika. Att alla inte har samma förmåga att ta till sig hjälpen är en annan sak.
Jag såg en gång ett TV-program från Välgörenhetens förlovade land USA, där tre "behövande" bad tv-programmet om pengar, och publiken röstade.
Fick kvinnan som ville utbilda fattiga i USA:s getton pengar?
Fick barnhemmet som behövde en ny buss pengar? (Nej, det var inte ett barnhem, utan en familj med tjugo adopterade barn, men...) Fick kvinnan som behövde plastikkirurgi efter en bilolycka pengar?
Gissa.
Ett samhälle som förlitar sig på medborgarnas välvilja kommer aldrig att hjälpa dem som behöver det mest. Folk ger helst till sig själva och sina egna.
I övrigt håller jag inte riktigt med. Jag tror att en majoritet röstar på det parti som gynnar den enskilde mest, oavsett om man röstar höger eller vänster.
otroligt intressant och skrämmande det du säger.
Publicerade samma inlägg på min egen blogg och den första kommentaren angav även där att han inte höll med om att man röstade för det som är bäst för samhället i stort, utan att man röstade egoistiskt.
Jag håller fast vid att jag tror att majoriteten röstar för det de tror är bäst för samhället.
Din tanke är vackrare än min, och borde få vara förhärskande. Ju fler som håller med dig, desto mer rätt har du, och desto vackrare blir samhället.
Jag har dock en, helt ovetenskaplig, uppfattning, att de som har det sämre ställt är avis på de som har mycket, och vill ha en större bit av de andras kaka, alltså röstar man vänster. De som har det gott ställt vill gärna att det fortsätter vara så, och röstar höger.
Å andra sidan, de som röstar i mitten vill väl ha någon sorts balans, och tycker att det både ska löna sig att jobba OCH att de som har det svårt ska få hjälp, och alla partier utom KD tycks ju röra sig mot denna mitt, och det tycks löna sig. Det talar för din tes, snarare än min.
Tehataren: Nja, Alliansen *säger* att de rör sig mot denna mitt. Men om du tittar på deras *faktiska* politik så är den väldigt långt till höger.
Själv är jag höginkomsttagare men röstar vänster, så jag vet inte om jag är undantaget som bekräftar regeln. Jag hoppas dock att det finns fler som mig.
Teälskaren:
Högern är långt till höger, men inte fullt lika långt till höger som den har varit. Den rör sig måhända långsammare än sossarna, men de plockade otvetydigt röster på att röra sig mot mitten. Eller, åtminstone på att påstå sig göra det. För min tes är det oväsentligt vilket.
Jag tror du är ett undantag, för om du vore normen skulle moderaterna inte ha knipit en statsministerpost.
Skicka en kommentar