Hörrni, kan vi inte diskutera Wikileaks? Jag hörde en diskussion på radion häromdagen med tre svenska journalister. De representerade både press och etermedia, tror jag. Det visade sig att ett par av dem var rätt kritiska till Wikileaks.
Att värlsfrånvända diplomater som frystorkats i ambassadmiljöer ett helt yrkesliv inte gillar Wikileaks är knappast förvånande. De ogillar ju offentlighetsprincipen och använder sekretess så ofta som det är möjligt. Men att journalister, granskare, inte gillar öppenhet känns mer uppseendeväckande.
Vad handlar det om? Att granskarens makt försvagas när källorna står vidöppna för alla? Eller är det något annat. Såg en sån där pajig webbundersökning på nån av de svenska tidningarnas webbplatser att 42 procent av läsarna tyckte det var dumt att Wikileaks fanns, typ.
Jag tror att jag tycker Wikileaks är något fantastiskt. Att transparens är bra och att ju mer kunskap som frigörs desto bättre blir min möjlighet att ta ställning och påverka. Just nu har jag väldigt svårt att förstå att någon kan ha något emot det.
2 kommentarer:
Skit i Wikileaks. Kan vi prata om världen i stället? Det är ju den som har blivit galen. Här sitter högt uppsatt folk i länder som vi trodde vart något sånär civiliserade och pratar om lönnmord, livsnödvändiga inrättningar blockerar sina kunder, och terroristattacker (ja, det är trots allt vad vi hade kallat det om det utförts av organisationer utan tydlig nationell anknytning mot andra mål) riktas mot godtycklig infrastruktur. För att... vadå - några utnyttjar sin yttrandefrihet?
Och ingen orkar ändå riktigt bry sig.
Ron, ungefär precis så. Samtidigt riktar en ganska stor pöbel sin ilska åt helt fel håll genom att ägna sig åt Bjästa-beteenden.
Skicka en kommentar