Placera i fack

I Tyskland börjar man skolan vid sex års ålder (med vissa undantag) och man börjar redan i tioårsåldern att sortera in elever i fack utifrån deras betyg. Valet står mellan "Hauptschule", "Realschule" och "Gymnasium". Den förstnämnda leder fram till en yrkesskola, Realschule ger en examen som berättigar eleven att senare gå en fackskola. Man får en medelmåttas karriär. En examen från ett Gymnasium ger eleven tillträde till studier vid universitet och högskolor.

I Sverige har man nu börjat gå samma väg.

Calle Schulman har deppat ihop (länk fixad)

Calle Schulman uttrycker i ett inlägg in stora sorg över att hans uppdragsgivare Kanal5 lägger ner planerna på programidén Celebrity Rehab. Han menar att "de deltagare som faktiskt var med på skeppet VILLE ju verkligen det här. Visst fick de pengar för att ställa upp. Men det är oviktigt i det här sammanhanget. För de behövde hjälp. På riktigt. Skit i kamerorna, skit i om någon tjänar pengar - de här människorna behöver fortfarande hjälp. Innan det är för sent. Nu har den här möjligheten ryckts ifrån dem. Och det gör mig ledsen."

Man skulle kunna plocka isär hans inlägg och diskutera konsekvenserna av tv-program som slår mynt av folks olycka och behov av att tvätta sin byk i offentlighetens ljus. Man skulle kunna ifrågasätta varför han överhuvudtaget inte funderar på huruvida ett tv-program är den hjälp dessa kändisar behöver och att dessa människor kanske nu istället väljer att söka sig till en mer lämplig, mindre offentlig hjälp. Jag finner det helt otroligt att Calle Schulman verkar inbilla sig att detta program var de tänkta deltagarnas enda chans att bli av med sina missbruksproblem men det som är allra mest bemärkansvärt är att han själv nyligen producerat ett program vars deltagare om några år hade varit perfekta deltagare för detta Celebrity Rehab och att han inte för en sekund reflekterar över denna koppling.

Vinnaren dör först

I mataffären, tunnelbanan, på trottoaren, övergångsstället, museet, caféet. I parkeringshuset, på motorvägen. Överallt ligger människor och flåsar mig i nacken. Vill ta sig förbi. Fort, fort. Snabbare. Öka. Kör om eller bli omkörd. Vi tävlar. Hela tiden. Bråttom, bråttom. Bevaka positionen. Klättra uppåt, framåt. Kliv över, på och trampa till. Sucka högt om det går för långsamt. Tackla undan de svaga. Varje dag är den sista. Det som inte händer nu händer aldrig. Snabbare. Hetsigare. Tävlingen vilar aldrig.

Första pris? Vinnaren dör först.

nya vänner

Cecilia Malmström, EU-kommissionär, har varit och skrivit avtal med Libyen, rapporterar Sveriges Radio. Det handlar om att EU ska ge Khadaffi 60 miljoner euro för att ännu mer effektivt se till att flyktingar från afrikanska länder inte tar sig till Europa. Bland annat handlar det något som kallas "effektivare gränskontroller". Låter ganska våldsamt i mina öron. Sedan tidigare fanns en uppgörelse som gjorde att Libyens flotta stoppade båtar med flyktingar. Nu vill vi i Europa tydligen att det ska tas i lite hårdare.

Åkesson och Wilders är inte våra vänner. Men Khadaffi är det. Vi gillar olika.

Sverigedemokraterna och Internet

Före valet 2010 var det vissa som förutspådde att den svenska valrörelsen skulle ta efter Obamas framgångsrika kampanj där han skickligt utnyttjade internet och sociala medier för att sprida sin politik och engagera sina väljare.

Nu efter valet är det många politiska analytiker som sagt att så inte blev fallet i Sverige. Här hade visserligen alla partier såväl Facebook som Twitter och körde valfilmer på Youtube. Men det lyfte aldrig riktigt enligt bedömarna. Och det har de väl till viss del rätt i. De etablerade partierna körde mest business as usual med torgmöten samtidigt som de lät ett fåtal medarbetare i periferin ansvara för "det där med internet".

Men det finns ett undantag. Sverigedemokraterna. Alla som regelbundet läser ett någorlunda brett antal bloggar eller nätpublikationer kan inte ha missat att det varje gång som någon skrivit om Sverigedemokrater eller integrationspolitik så har det så gott som alltid följts av kommentarer som uttrycker sympati för Sverigedemokratisk politik eller kontrakritik mot meningsmotståndare. Oftast inte bara en kommentar utan flera. De som kommenterar är debatthungriga och på hugget. Ideologiskt övertygade och utrustade med argument som avväpnar den som slentrianmässigt eller aggressivt avfärdar dem som rasister.

Min bedömning är att det här är en ytterst medveten taktik av partiet. Man har mobiliserat och utrustat ett flertal sympatisörer på gräsrotsnivå med teknisk kunskap att kunna söka av nätet efter aktuella bloggar och tidningsartiklar samt utbildat dem i partiets grundläggande retorik och argumentation.

Det här är en uppgift för etablerade partier och andra meningsmotståndare till Sverigedemokraterna att ta tag i. Ta internet på allvar. Ge er ut och debattera. För det är på internet som Sverigedemokraternas väljare finns. Vinn tillbaks dem med vettiga argument och vettig politik. Ni har fyra år på er.

Aktivism

Jag tolkar Burgshki ungefär så här.

Programförklaring

När jag för första gången ska blogga tillsammans med andra under något sånär seriösa former känner jag att det kan vara läge att börja med att ge en högst personlig programförklaring. Varför har jag valt att blogga här och hur kommer jag att göra det?

Varför

Därför att jag respekterar mina medskribenter och tycker att det är ett intressant experiment. I våra diskussioner inför det här enkla samarbetet fanns en ambition att göra något seriöst och som samhället och världen ser ut idag känns det rätt att ha en plats att vara seriös på. För att det är viktigt att ta ställning idag. Ta ställning för det som är mänskligt. Ta ställning för tolerans och medmänsklighet. Ta ställning för det som är rätt.

Hur

"Gräv där du står", är en gammal skrivarklyscha som får bli mitt ledord här. Jag utgår ifrån mig själv och den verklighet jag bor i, arbetar i och läser om. Till skillnad från min privata blogg kommer det inte att bli några inlägg om det privata. Förhoppningsvis inte heller något som andra uppfattar som flams.

Värderingar

Som den priviligierade svenske medelklassman jag är så är jag såklart färgad av min egen tillvaro och bakgrund. I den finns svensk småstadsuppväxt, akademisk utbildning och socialliberala värderingar. Liberal i det att jag tror starkt på de mänskliga fri- och rättigheterna och behovet av dessa principer för ett bra samhälle. Social på så vis att jag samtidigt har en negativ syn på mänskligheten som den svaga varelse vi trots allt är. Vi behöver reglera hur vi beter oss mot varandra och hur vi ska ställa upp för varandra när vissa har det svårt.

Det får räcka så. Nu får mina inlägg tala för sig själva.

Bröstcancerforskningen

Jag låter bli att kommentera huruvida Rosa Bandet är ett smart vis att samla in pengar och skapa uppmärksamhet kring bröstcancer och forskning, men följande är det garanterat inte:

One of my friends has suggested that we women should do something special on facebook in order to increase awareness of October Breast Cancer Awareness month. It's so easy to do, that I'd love you to join in to make this a memorable online event. Last year, the idea was to post the colour of the bra you were wearing on facebook...and it left men wondering for days, why women were posting colours, seemingly at random. This year's game has to do with your handbag/purse, where we put our handbag the moment we get home; for example "I like it on the couch", "I like it on the kitchen counter", "I like it on the dresser". Well u get the idea. Just put your answer as your status (i.e. don't respond to this message, but put it on your status) - and cut n paste this message and forward to all your FB female friends to their inbox. The bra game made it to the news. Let's get the purse in as well and see how powerful we women really are!!! REMEMBER - DO NOT PUT YOUR ANSWER AS A REPLY TO THIS MESSAGE- PUT IT IN YOUR STATUS!!! PASS THIS TO EVERYONE YOU KNOW!!!

Jag kan inte på något vis förstå hur detta påhitt skulle främja bröstcancerforskningen. Det enda det handlar om är att folk vill finna förevändningar för att bete sig barnsligt. På vilket sätt skulle detta fjantande och koketterande visa hur kraftfulla vi kvinnor är? Ovan idé snarare förstärker bilden som gärna målas av kvinnor som fnittriga, bubbelgumstuggande och enbart intresserade av kläder och skor, när det är precis tvärtom då forskningen kring bröstcancer har varit en föregångare med att organisera vården. Man har kunnat kombinera flera saker samtidigt som strålbehandling, mammografi med mera. Det har blivit ett multidisciplinärt område med stora forskningsmöjligheter som har gjort att många läkare intresserat sig.Vidare, av Cancerfondens anslag gick i särklass mest till bröstcancerforskning: 52 miljoner kronor.

Men Facebook är precis som vanligt en plats där människor sväljer andras idéer åsikter och utan vidare reflektioner för dem vidare.

En dag på Skansen eller i Riksdagen?

Paraderande soldater som spelar maktmusik. Makthavare som böjer på nacken i kyrkan. Och ställer sig i givakt för kungen, drottningen, prinsar och prinsessor. Folkdansgille och flaggparad. En kung som berättar om vad som är viktigt.

Så går det till när våra folkvalda riksdagspolitiker samlas för att ta viktiga beslut för framtiden.