One of my friends has suggested that we women should do something special on facebook in order to increase awareness of October Breast Cancer Awareness month. It's so easy to do, that I'd love you to join in to make this a memorable online event. Last year, the idea was to post the colour of the bra you were wearing on facebook...and it left men wondering for days, why women were posting colours, seemingly at random. This year's game has to do with your handbag/purse, where we put our handbag the moment we get home; for example "I like it on the couch", "I like it on the kitchen counter", "I like it on the dresser". Well u get the idea. Just put your answer as your status (i.e. don't respond to this message, but put it on your status) - and cut n paste this message and forward to all your FB female friends to their inbox. The bra game made it to the news. Let's get the purse in as well and see how powerful we women really are!!! REMEMBER - DO NOT PUT YOUR ANSWER AS A REPLY TO THIS MESSAGE- PUT IT IN YOUR STATUS!!! PASS THIS TO EVERYONE YOU KNOW!!!
Jag kan inte på något vis förstå hur detta påhitt skulle främja bröstcancerforskningen. Det enda det handlar om är att folk vill finna förevändningar för att bete sig barnsligt. På vilket sätt skulle detta fjantande och koketterande visa hur kraftfulla vi kvinnor är? Ovan idé snarare förstärker bilden som gärna målas av kvinnor som fnittriga, bubbelgumstuggande och enbart intresserade av kläder och skor, när det är precis tvärtom då forskningen kring bröstcancer har varit en föregångare med att organisera vården. Man har kunnat kombinera flera saker samtidigt som strålbehandling, mammografi med mera. Det har blivit ett multidisciplinärt område med stora forskningsmöjligheter som har gjort att många läkare intresserat sig.Vidare, av Cancerfondens anslag gick i särklass mest till bröstcancerforskning: 52 miljoner kronor.
Men Facebook är precis som vanligt en plats där människor sväljer andras idéer åsikter och utan vidare reflektioner för dem vidare.
6 kommentarer:
Stämpla din bild på Facebook. Med en hand, ett rosa band. Spamma dina vänner med åtta rader tramsig text. Det nya sättet att vara aktivist. Världen förändras.
Jag var inte först uppenbarligen. Varför ha ett missklädsamt presentsnöre på kappkragen? Är det mer bekräftelse- och behov av att vara politiskt korrekt som styr vad vi "stödjer" eller inte? Facebook är ett socialt medium där det startas kampanjer om vad du vill, varje dag. Varför inte ha lite kul samtidigt, för oss som tycker att det är kul? Jag har inget behov av att redovisa offentligt vart mitt ekonomiska stöd går.
Jag låter gärna bli virtuellt engagemang. Just för att det är virtuell engagemang. Inget riktigt ställning tagandet eller agerande. Men det där med handen upplevde jag annorlunda. Jag är invandrare och gillar att se handen på folks profiler. Det värmer. För jag hade fler SDare i min bekantskapskrets än jag trodde. För jag känner mig sviken och vill visa att detta inte är det Sverige jag vill ha. Skulle knappen finnas att köpa rent fysisk, så skulle jag göra det. Använda den varje dag. precis som knappen på 80-talet som jag minns så väl som barn i Frankrike:
" Touche pas à mon pot". Jag tyckte om den. Den kändes tryggt.
Jag har snart pratat dagligen om detta med SD och samhället jag vill leva i i ett halvt år. med alla. försökt förstå och få andra att förstå.Nej en knapp gör inte susen, men jag upplever det som hjälp på vägen.
Men man kanske måste vara invandrare för att känna så. jag vet inte.
Helena: Jag förstår ett behov av att på Facebook och i andra sammanhang redovisa sitt ställningstagande, det skapar en känsla av gemensamt engagemang och liknande. Men att göra det töntigt motverkar ju syftet var min poäng. Att köpa något och sätta det på kragen, ja, då har du ju åtminstone skänkt pengar till forskningen och på något vis aktivt bidragit. Om du vill ha på dig den eller inte är ju upp till dig.
Luckypunk: Jag har svårt för handen just därför att den var skapad av Aftonbladet och att de rätt snabbt efter att ha lanserat den skapade en webbshop. Jag tror att människors engagemang var äkta, men att Jan Helins var cyniskt.
Trots att även jag stör mig på alla olika former av låtsad aktivism på facebook, bör man ju ta i beaktande att det finns en stor publik som uppenbarligen anammar detta och tycker det känns relevant (hur är oklart).
Jag tror att det kan vara viktigt att på någon nivå försöka undersöka det fenomenet och fundera på hur man kan använda det här intresset hos en stor allmänhet, genom att faktiskt sprida kunskap och allmänbildande. På det sättet skulle man kunna bidra till ett mer reflekterande användande av sociala medier, vilket kanske skulle vara en demokratisk vinst.
Skicka en kommentar