I mataffären, tunnelbanan, på trottoaren, övergångsstället, museet, caféet. I parkeringshuset, på motorvägen. Överallt ligger människor och flåsar mig i nacken. Vill ta sig förbi. Fort, fort. Snabbare. Öka. Kör om eller bli omkörd. Vi tävlar. Hela tiden. Bråttom, bråttom. Bevaka positionen. Klättra uppåt, framåt. Kliv över, på och trampa till. Sucka högt om det går för långsamt. Tackla undan de svaga. Varje dag är den sista. Det som inte händer nu händer aldrig. Snabbare. Hetsigare. Tävlingen vilar aldrig.
Första pris? Vinnaren dör först.
2 kommentarer:
Själv tycker jag att det är dom sävliga som är i vägen. Bara för att man går eller kör fort så behöver man inte ha bråttom. Det som stör mig är att alla verkar tro att sävlighet är något eftersträvansvärt och att ingen har fattat att man bara har sjuttio-åttio år på sig.
Det här tänker jag när någon fipplar i kön framför mig; "Flytta dig, du tar upp min tid!"
Word, perpotator!!!
Fipplar i kön, kör i åttio i högerfilen eller kallar till Möten.
Skicka en kommentar